Dag 1
Söndag (igår) åt jag
tre skivor formfranska med smör och ost
en portion gryta med jordnötssås (utan vare sig ris eller sallad)
ett äpple
tre chokladmuffins
tre korv med bröd
tre nävar lösgodis
ett två glas fusk-cola.
till detta tre koppar te och runt 20 cigg.
Då jag jobbade stod jag på fötterna hela dagen. Alltså var jag inte helt orörlig!
Har idag donar hemma, packat kläder för förvaring och soptunna. Tycker gott att jag förtjänar att spela spel och dricka vin ikväll!
tre skivor formfranska med smör och ost
en portion gryta med jordnötssås (utan vare sig ris eller sallad)
ett äpple
tre chokladmuffins
tre korv med bröd
tre nävar lösgodis
ett två glas fusk-cola.
till detta tre koppar te och runt 20 cigg.
Då jag jobbade stod jag på fötterna hela dagen. Alltså var jag inte helt orörlig!
Har idag donar hemma, packat kläder för förvaring och soptunna. Tycker gott att jag förtjänar att spela spel och dricka vin ikväll!
Den här ökningen av omfång.
Jag har nu hunnit bli 28 år och några månader. Jag tycker tiden rusar iväg och är en sådan som borde ta till sig av John Lennons klassiska citat "Life is what happens when you're busy making other plans". Jag hänger helt enkelt inte med och har svårt att leva i nuet.
De senaste veckorna har jag funderat mycket kring det här med hälsa, välmående och att trivas med livet. Har klart konstaterat att jag
1. Röker som en skorsten
2. Dricker för mycket eller för ofta
3. Äter katastrofalt dåligt
4. Sover högst sporadiskt
5. Rör på mig så lite som möjligt.
Oftast har jag mycket goda skäl (bortförklaringar) till allt det ovanstående, t.ex. har jag den senaste tiden klagat på ont i fötterna vilket i sin tur fått leda till att jag inte kan promenera. Väntar på det magiska "rätta tillfället" att sluta röka (som ju naturligtvis aldrig kommer eftersom jag just denna vecka råkar ha pms, skola eller smutsigt hår och därför måste fortsätta blossa för att inte få nervsammanbrott).
Har heller inte riktigt greppat att åren går och att jag knappast en morgon kommer att vakna och utan ansträngning kommer att ha lagt ner alla mina otroligt dåliga vanor.
NU kommer vi till poängen med detta inlägg: för att fullt ut fatta vad jag håller på mig ska jag dokumentera allt jag stoppar i mig och hur mycket (lite) jag rör på mig. Därefter kan jag förhoppningsvis hitta kraft till att bli mer hälsosam än jag är idag. Den berömda sparken i arslet eller tummen ur röven, hur man nu vill uttrycka det.
Låt oss klargöra en sak: jag kommer aldrig bli ett hälsofreak. Jag är helt enkelt alldeles för förtjust i ostbågar och rödtjut. Jag älskar att sitta en hel natt, dricka sprit och kedjeröka. Viktnedgång handlar inte ett skit om att jag har komplex över att jag är tjock. Mitt ökade omfång är helt enkelt ett facit på hur illa jag behandlar min kropp.
Vi ska kika på hur det sett ut de senaste två åren!
Juli 2008. Nyinflyttad i min lilla pärla till lägenhet. Vikt ca 56 kg. Storlek på klänningen 34.
Juni 2011, min bröllopsdag. Vikt ca 72 kg. Under klänningen (storlek 40) har jag korsetter, trosor och bh som trycker in och lyfter. För övrigt en helt makalös dag!
16 kilo tyngre på tre år är ingen stor (höhö) grej. Jag är 178 cm lång och är knappast överviktig.
Men min nuvarande livsstil gör att jag känner mig mer som 68 år gammal (och inte en pigg 68-åring).
Jag är allt som oftast hängig, trött, stressad, småsur, gnällig och ofokuserad. Detta är alltså mitt normaltillstånd. För en vecka sen funderade jag över när jag senast skrattade.
Innan jag formulerar några mål ska jag alltså se den (eventuellt vidriga) sanningen svart på vitt. Jag tänker lite som du är vad du äter-bordet fast i bloggform, tycker det känns som vansinnigt slöseri att laga en massa mat och lägga upp hemma bara för att glo på den.
På måndag börjar jag. Nu ska jag ta en cigg.
De senaste veckorna har jag funderat mycket kring det här med hälsa, välmående och att trivas med livet. Har klart konstaterat att jag
1. Röker som en skorsten
2. Dricker för mycket eller för ofta
3. Äter katastrofalt dåligt
4. Sover högst sporadiskt
5. Rör på mig så lite som möjligt.
Oftast har jag mycket goda skäl (bortförklaringar) till allt det ovanstående, t.ex. har jag den senaste tiden klagat på ont i fötterna vilket i sin tur fått leda till att jag inte kan promenera. Väntar på det magiska "rätta tillfället" att sluta röka (som ju naturligtvis aldrig kommer eftersom jag just denna vecka råkar ha pms, skola eller smutsigt hår och därför måste fortsätta blossa för att inte få nervsammanbrott).
Har heller inte riktigt greppat att åren går och att jag knappast en morgon kommer att vakna och utan ansträngning kommer att ha lagt ner alla mina otroligt dåliga vanor.
NU kommer vi till poängen med detta inlägg: för att fullt ut fatta vad jag håller på mig ska jag dokumentera allt jag stoppar i mig och hur mycket (lite) jag rör på mig. Därefter kan jag förhoppningsvis hitta kraft till att bli mer hälsosam än jag är idag. Den berömda sparken i arslet eller tummen ur röven, hur man nu vill uttrycka det.
Låt oss klargöra en sak: jag kommer aldrig bli ett hälsofreak. Jag är helt enkelt alldeles för förtjust i ostbågar och rödtjut. Jag älskar att sitta en hel natt, dricka sprit och kedjeröka. Viktnedgång handlar inte ett skit om att jag har komplex över att jag är tjock. Mitt ökade omfång är helt enkelt ett facit på hur illa jag behandlar min kropp.
Vi ska kika på hur det sett ut de senaste två åren!
Juli 2008. Nyinflyttad i min lilla pärla till lägenhet. Vikt ca 56 kg. Storlek på klänningen 34.
Juni 2011, min bröllopsdag. Vikt ca 72 kg. Under klänningen (storlek 40) har jag korsetter, trosor och bh som trycker in och lyfter. För övrigt en helt makalös dag!
16 kilo tyngre på tre år är ingen stor (höhö) grej. Jag är 178 cm lång och är knappast överviktig.
Men min nuvarande livsstil gör att jag känner mig mer som 68 år gammal (och inte en pigg 68-åring).
Jag är allt som oftast hängig, trött, stressad, småsur, gnällig och ofokuserad. Detta är alltså mitt normaltillstånd. För en vecka sen funderade jag över när jag senast skrattade.
Innan jag formulerar några mål ska jag alltså se den (eventuellt vidriga) sanningen svart på vitt. Jag tänker lite som du är vad du äter-bordet fast i bloggform, tycker det känns som vansinnigt slöseri att laga en massa mat och lägga upp hemma bara för att glo på den.
På måndag börjar jag. Nu ska jag ta en cigg.
Hejdå och hej igen.
Det slog mig att jag en gång i tiden hade en blogg. En blogg där jag gärna gnällde och klagade över hur dumma i huvudet folk var. Läste igenom några gamla inlägg och bestämde mig för att radera hela skiten och börja om från början.
